Välkommen in i Malins värld

Nu är vi äntligen hemma efter två dygn på Huddinge sjukhus. Kejsarsnittet gick bra, det var mycket smidigare och mindre obehagligt än jag hade kunnat föreställa mig. Lillkillen skrek omedelbart då man tog ut honom men inte tillräckligt tydligen, så jag fick aldrig upp honom på bröstet utan de gick till ett barnrum först och sedan direkt vidare till Neonatalen där han fick andas i c-pap under någon timme. Det var aldrig någon fara, det var mest för säkerhetsskull, men det var tortyr att behöva vara i från sin lilla skrutt i flera timmar. Han var mycket rörlig hela tiden och låg väldigt långt upp, så det var lite svårt att få ned honom har jag förstått och han hann sätta fostervatten i halsen. Framåt lunch hade jag min känsel i benen tillbaka och fick komma upp till honom och sedan dess har vi varit tillsammans. Vi har bestämt oss för att han ska heta Malte och han är väldigt lik storebror, med undantag för hårfärgen, Malte är betydligt mörkare än Elias. Elias tycker nog att det är konstigt och lite jobbigt med lillebror, han har inte alls varit sig lik sedan vi träffades i dag. Men han är snäll och säger att lillebror är söt. Mjölken har runnit till ordentligt och Malte gillar att amma. Jag njuter på ett helt annat sätt än när jag blev mamma sist måste jag säga, jag är mindre orolig och känner mig mer säker.

Just nu ligger lilleman i mjukliften och sover efter att ha blivit fulltankad med bröstmjölk. Behöver jag säga att han är världens finaste?? ;-)

I går var vi alltså på inskrivning på BB på Huddinge sjukhus och på det stora hela var det ett bra besök, om än lite långt. Vi fick träffa en mycket trevlig och kompetent barnmorska som berätta allt vi någonsin hade kunnat vilja fråga. Alla frågetecken vi hade innan var som bortsuddade när hon var färdig och det är ju positivt. Tyvärr var den första personen vi träffade en läkare som bara presenterade sig som läkare och med sitt namn och sedan sa han knappt något mer... Efter en stund var jag tvungen att fråga om han var förlossningsläkare och det var han visst. Han berättade i stort sett ingenting och sedan sa han -Har ni några frågor? Jag frågade lite om mina önskemål och han sa direkt att barnet får du inte upp på bröstet direkt, det är omöjligt och jag försökte få reda på varför, men se det gick inte... Som tur är sa barnmorskan sedan att jag visst får upp barnet, men att de sedan kommer att gå i väg och väga mäta och klä på barnet och hon hade så bra argument att det känns helt ok. Bara jag får se mitt barn först innan de går! Vi fick även träffa en ung narkosläkare som var trevlig och pratig som försökte lura i mig att det inte spelar någon roll hur efaren man är när man sätter spinalbedövningen och det tror jag vad jag vill om... Han skrev i alla fall in i journalen att erfaren läkare ska sätta den till slut. Vi ska vara på BB redan kl.7 i morgon och sedan är vi dagens första snitt. Hurra! Fredrik informerades om att han alltid ska följa med bebis vad som än händer, oavsett om ingen säger något och det kändes bra att höra för både Fredrik och mig. Sedan gör de vad de kan för att F ska få stanna första natten och sedan har vi ändå bestämt att han ska åka hem och vara med Elias. Livet blir snurrigt nog för liten storebror, så vi vill minimera konstigheterna för honom!

Elias fick förresten välja en storebrorspresent själv och det blev en låda duplo med posthus, postbil och brevbärare som han tycker är jättekul.

I dag ska jag packa min BB-väska, Elias mormor-väska och ladda hem lite musik till förlossningen. Kanske bakar jag en kaka att stoppa i frysen också. Sedan hämtar jag Elias vid tretiden ungefär, beroende på när jag känner mig klar.

Håll nu tummarna för oss i morgon, rapport kommer på AFF ankomst oktober-02 när bebis är ute!

Sonen sitter i soffan och tittar på Tweenies och snart ska vi gå till dagis. Vid 13.30 ska vi på inskrivning på Huddinge sjukhus. Känns konstigt och lite pirrigt! Är lite nervös för hur mina önskemål ska tas emot, fast de är förstås vana vid diverse udda önskemål och så värst udda är inte mina. Se här:

Önskemål inför kejsarsnitt

·       Att spinalbedövningen sätts av erfaren narkosläkare
·       Att jag får barnet till mig direkt efter snittet och får behålla det hos mig även på uppvaket/postop.
·       Att vägning och mätning sker när jag kan vara med, om inte barnet mår dåligt förstås.
·       Jag vill åka hem så fort som möjligt, så snart mitt och barnets hälsotillstånd tillåter det.
·       Att vi får fikabrickan tillsammans.
·       Att min man får stanna åtminstone en natt hos oss.
·       Jag vill bli informerad om allt som sker, läkemedel jag får osv.


Jag får väl återkomma efter inskrivningen och berätta hur det gick!

I går morse var det dags för mitt sista BM-besök på Mama Mia inför förlossningen. Jag åkte in till stan direkt efter dagislämningen. Besöket gick bra och mina värden var som vanligt lysande, magen är mitt på normalkurvan och bebisens hjärtslag fina. Det enda som inte var kul, var att jag var tvungen att väga mig inför kejsarsnittet och det var som vanligt en chock... Hoppas verkligen att amningen kan hjälpa mig att gå ned i vikt denna gång, för det gjorde den inte förra gången... Och nu kan jag inte skylla på att det är svårt att gå ned i vikt när man samtidigt genomgår hormonbehandlingar och är ledsen över alla misslyckanden. Min ångest över vikten kunde inte hindra mig från att knalla över till Gunnarssons och smälla i mig en suverän jordgubbs och rabarberpaj med vaniljsås... Köpte en söt liten mjuk vovve till bebis, från storebror också. Funderar över om vi ska köpa en present till storebror från oss/bebisen. Hur har ni andra gjort som har syskon?

När jag skulle hem och kom till Södra Station upptäckte jag att pendeltåget stod inne och sprang till tåget. Hur sjutton kan man vara så korkad??? Jag hann med tåget, nästa skulle gå om en kvart, inte särskilt lång tid heller för en som är ledig hela dagarna... Hursomhelst kändes det som bebis skulle ramla ut och så fick jag omedelbart tokont i bäcken och ligament och har fortfarande kan jag säga... Hur kan man tro att man kan springa när man är i v.38 och har ont i kroppen redan innan?? I dag på morgonen hade jag en blödning, hoppas verkligen inte att jag har satt i gång något nu, jag ska ju inte ha bebis förrän på onsdag.

I går eftermiddag/kväll beställde vi och betalade vår resa till Kanarieöarna, äntligen! Vi åker den 18 November och kommer hem den 25:e. Ska bli underbart!! Vi har gått och tvekat ett tag för de resor vi hittills har hittat har antingen varit hyfsat billiga, men med mellanlandningar och dåliga avgångstider eller tokdyra helt enkelt. Nu hade jag anmält mig till Sterlings nyhetsbrev och fick veta att de släppte sina vinterbiljetter i går och nu är det bra pris, ingen mellanlandning och helt ok tider. *nöjd*