Välkommen in i Malins värld

hos nya frun gick alldeles utmärkt! De hade somnat sent, först Ebba och lite senare Elias. Och de låg hela natten i samma säng och pussades mycket enligt Elias. Sötnosar! Undrar hur länge den här kärleken kommer att hålla i sig?

...och jag missade min äldste sons bröllop! *snyft*

Det började i går när Elias äntligen återförenades med sin älskade Ebba, som hade varit på semester. De lekte och lekte och lekte och sprang mellan vårt hem och Ebbas hem. Plötsligt ringde det på dörren och där ute stod Elias med sin Ebba och de höll varandra i handen. Elias sa: -Vi är kära!!
Och så visade han upp ett litet pärlbeprytt hjärta som han hade fått av henne. Och så sa Ebba: -Vill du se när vi pussas?
Sedan satt de utanför hos oss och åt ananas och så sa Elias: -Nä, nu ska vi gå hem till Ebba och pussas.
Innan de gick och la sig på kvällen bestämde de (i samråd med oss och Ebbas föräldrar) att Elias kunde få sova över, fast kvällen efter (alltså i dag). Diskussionen hos Ebba rörde i vilken säng hon respektive Elias skulle sova i, hon har våningssäng. Elias ska sova i min säng sa Ebba. Jaha skavfötters då frågade mamma Camilla? Nej, vi ska ligga bedvid varandra så att vi kan pussas! svarar Ebba då. Ja herregud! Och medan vi var borta och handlade mitt på dagen och E var hos E, så ordnade tydligen Ebbas storasyster Elin en vigselceremoni för de två. Och nu är Elias hos Ebba, men sover tror jag knappast att de gör ännu...

Hur blev Elias så här stor??

Så där ja, då var det semester! Än har jag inte hunnit njuta riktigt, behöver nog några dagar innan jag känner mig lite utvilad och sugen på att göra saker. Just nu sover lilla Malte och Elias är ute med sin far och plockar blåbär till eftermiddagens blåbärspaj. Skönt med lite husfrid! Tror att det blir en tur till en parklek inte så långt härifrån, sedan när Malte har vaknat. Elias framförallt behöver få rasa av sig. Jag märker att han saknar kompisar just nu. Alla hans vänner är bortresta just nu och Elias känns lite uttråkad. Snart ska det väl bli fart på familjen V, och då blir det nog bättre med det och rätt som det är är det den 20 Augusti och dagis igen! Alldeles för fort går det... Den 6 Augusti åker vi ned till Båstad är det tänkt och innan dess har vi en del saker vi skulle vilja göra. Skärgårdsutflukt, Skansen mm

Så där kliver han upp och så pekar han och härjar. Undrar om han tror att han är kapten på båten? Har han land i sikte månne??

Jaha, så var det snart dags för semester i 4 veckor och för tjänstledighet i 1 1/2 år för studier. I dag skrev jag på papprena för min nya anställningsform som är timanställning. Fick nästan lite separationsångest... Har jobbat på akuten i mer än 7 år och dessa år har verkligen varit en tid då jag lärt mig massor och skaffat mig en säker identitet som sjuksköterska och dessutom skaffat mig en hel drös med självförtroende när det gäller mitt jobb. Jag ÄR faktiskt en duktig akutsyrra, det trodde jag aldrig att jag skulle bli när jag började på akuten. I ärlighetens namn tvivlade jag på att jag skulle bli kvar särskilt länge. Jag minns mitt första hjärtstillestånd då jag tappade en hel låda Adrenalin i golvet, men det var bara att ta fram en ny. Och nej, patienten hade ändå inte överlevt... Jag minns också vilken respekt jag hade för alla som jobbat längre än jag och jag minns adrenalinpåslaget jag hade då jag hörde blåljusen och väntade på larm inne på akutrummet. Många många sjuka och mindre sjuka patienter har jag träffat. Tänk er att vi tar emot mellan 200-350 patienter per dag på vår akutmottagning, det blir många patienter på 7 år...

Nu börjar en ny del i mitt liv. Minstingen börjar på dagis om en månad och samtidigt börjar jag min resa mot att bli barnmorska. Fattar ni, att jag ska bli barnmorska. Jag börjar nästan gråta när jag tänker på det, det ska bli så roligt och spännande att jag nästan smäller av. Jag ska få möta små nya människor som tar sina första andetag i mina armar! Mina snälla kollegor säger att jag kommer att bli en bra barnmorska, att jag är som klippt och skuren för det, hoppas verkligen att de har rätt! Först och främst ska jag få familjeliv och studier att fungera, men det SKA gå. Och lilla Malte kommer att få det bra på dagis. Jag känner ju fröknarna redan och jag vet att de är fantastiska alla tre. Jag känner även en del av barnen på avdelningen och deras föräldrar och det känns förstås jättebra. Malte är en kavat och orädd liten myra som är glad bara det finns bilar och andra leksaker omkring honom. Ibland är han lite för orädd bara. Han har börjat ställa sig längst upp på staketet runt tomten och på vår gunga som är formad som en båt. Självklart har han fullt med blåmärken och sår... Och Elias ska ta plats i 5-årsgruppen, stora stora grabben! Där blir det en massa skoj utflykter med de andra femåringarna på dagis och så lär de sig en hel del också. En mycket spännande höst med andra ord!

Till något annat nu då... Jag har redan köpt en vinteroverall till Malte. Det blev en turkos MOLO-overall från vintern -06, i stl.86, som jag hittade på nätet till nedsatt pris. Superfin är den! Elias får GNEIS igen. Annars har jag beställt en del MOLO-kläder från höstkollektionen som inte kommit ännu. De kommer i augusti och jag längtar som ett barn till julafton! ;)

Så underbart det är med helg när man jobbar så mycket helg som jag gör. Veckan har verkligen varit tuff på jobbet, precis som det alltid är mitt i sommaren på mitt jobb. Förutom att patienterna får vänta länge på sina platser så är det allmänt snurrigt och frustrerande med alla vikarier. Vissa vikarier är fantastiskt duktiga medan några få är fruktansvärt dåliga och på en sån arbetsplats som en akutmottagning kan det kännas både betungande och lite läskigt när man inte vågar lita på att allt går korrekt till. Vi som är vana får dra ett enormt tungt lass, vilket innebär att man känner sig alldeles manglad när man kommer hem. Å andra sidan är det en massa ny arbetsglädje och engagemang som kommer in också och det är jättekul! Förkyld har jag varit hela veckan också, som pricken över i:et liksom. Nu är det bättre i alla fall!

I dag har vi haft besök av barnens mormor och morbror Alex. Fullt ös! Trötta och mätta på grillat och rabarberpaj, har de precis åkt hem. Gissar att de kommer att sova gott i kväll efter barnens stoj, det är de ju inte riktigt vana vid. Inte bara en gång fick jag höra vilket intensivt barn Malte är och att han är precis som jag som barn. Trevligt var det!

Annars väntar jag besked från barnmorskeutbildningen, det borde komma på måndag! Måtte jag komma in nu, för det är jag helt inställd på.

Två veckor kvar till semestern och därmed två veckor kvar att jobba innan skolan börjar också.