Livet med barnen
Märker att jag kanske inte skriver så mycket om barnen och deras utveckling nu när jag skriver så lite och då handlar det ofta om min praktik...
Elias har verkligen blivit en stor kille, det märker man på många sätt. Dels börjar han på allvar få kläm på det där med att skriva och läsa och att räkna både plus och minus och han ser verkligen fram emot att få börja i skolan i höst. Han kom i samma klass som sin kompis Ebba och det tycker både Elias och jag känns bra. De är inte lika tajta längre, men leker då och då och det märks tydligt att de har någonslags trygghet i varandra. Sedan är kompisar i allmänhet superviktiga för Elias och han vill helst ha någon med hem eller gå hem till någon varje dag efter skolan. Det är ju kul förstås, men ibland skulle det kännas skönt att ha lite lugn och ro på eftermiddagen.... En annan typisk sak för åldern är att min snälla och fogliga kille har blivit otroligt stöddig emellanåt och i ärlighetens namn har jag inte riktigt kommit på hur jag ska tackla det. Det är allt ifrån -Gör det själv! eller -Då ska jag slå dig! Oj oj oj, jag vågar inte ens tänka på hur tonåren kommer att bli...
Malte pratar långa meningar, i dag t.ex sa han -Malte söpt bärgarn i leksaksfären! Han är tydlig och har ett rikt språk redan, vilket iofs inte förvånar mig eftersom Elias alltid har haft det. Kanske det finns någon nytta med mammans maniska bokhandlande trots allt? ;-) Malte älskar att vara med Elias och hans kompisar och leka och snälla Elias låter honom ofta vara med också. Jag har sagt det förr, men Elias ÄR faktiskt världens bästa storebror! Malte däremot är rätt så hårdhänt mot sin snälla storebror, hur sjutton tar man det ur honom?? Fast ber man honom ge Elias en kram istället så gör han ofta det.
Näpp, nu tror jag att rara lillebror har vaknat. Storebrorsan är på Lekslottet på Ebbas kalas och efter det ska han på fotbollsträning. Maken är förstås med Elias.
Elias har verkligen blivit en stor kille, det märker man på många sätt. Dels börjar han på allvar få kläm på det där med att skriva och läsa och att räkna både plus och minus och han ser verkligen fram emot att få börja i skolan i höst. Han kom i samma klass som sin kompis Ebba och det tycker både Elias och jag känns bra. De är inte lika tajta längre, men leker då och då och det märks tydligt att de har någonslags trygghet i varandra. Sedan är kompisar i allmänhet superviktiga för Elias och han vill helst ha någon med hem eller gå hem till någon varje dag efter skolan. Det är ju kul förstås, men ibland skulle det kännas skönt att ha lite lugn och ro på eftermiddagen.... En annan typisk sak för åldern är att min snälla och fogliga kille har blivit otroligt stöddig emellanåt och i ärlighetens namn har jag inte riktigt kommit på hur jag ska tackla det. Det är allt ifrån -Gör det själv! eller -Då ska jag slå dig! Oj oj oj, jag vågar inte ens tänka på hur tonåren kommer att bli...
Malte pratar långa meningar, i dag t.ex sa han -Malte söpt bärgarn i leksaksfären! Han är tydlig och har ett rikt språk redan, vilket iofs inte förvånar mig eftersom Elias alltid har haft det. Kanske det finns någon nytta med mammans maniska bokhandlande trots allt? ;-) Malte älskar att vara med Elias och hans kompisar och leka och snälla Elias låter honom ofta vara med också. Jag har sagt det förr, men Elias ÄR faktiskt världens bästa storebror! Malte däremot är rätt så hårdhänt mot sin snälla storebror, hur sjutton tar man det ur honom?? Fast ber man honom ge Elias en kram istället så gör han ofta det.
Näpp, nu tror jag att rara lillebror har vaknat. Storebrorsan är på Lekslottet på Ebbas kalas och efter det ska han på fotbollsträning. Maken är förstås med Elias.
Kommentarer
Trackback