Fredagkväll
Känner mig helt matt sedan ungefär en vecka tillbaka, det kanske inte är så konstigt egentligen med tanke på vad som hänt och att jag har haft fullt upp med sjuk Malte, tentor och uppgifter. Men ändå!
I dag har jag jobbat med en uppgift som ska in på tisdag. Jag har valt att jobba med abortfrågan i Chile och det är väldigt intressant och roligt att skriva om, även om det är rätt så frustrerande att de inte har fattat att det är viktigt att kvinnan får välja själv... ;-)
Malte är fortsatt en intensiv och väldigt glad kille som charmar alla på dagis. Han har ett humör som heter duga och gör vad han kan för att hänga med i de stora barnens tempo. Han har lärt sig säga fröknarnas namn och ropar ständigt efter speciellt en av dem. Han är en kramig kille som tar alla chanser att hoppa in i en ledig famn. I dag hade de gjort hand och fotavtryck på dagis och Malte hade blivit vansinnig när de målade hans fot och det tog tydligen ett bra tag innan han kom till sans igen... Det enda problemet med honom egentligen är att han äter så himla dåligt med frukost. Han vill absolut inte bli matad och äter helst inte kladdig mat själv heller. Det han får i sig är en liten bit macka och lite mjölk, verkligen inga mängder om man säger så. Ibland tar han emot ett par skedar youghurt eller slevar i sig dem själv, men inte ofta och så blir det oftast lite ost och skinka. That´s it! Hur gör ni andra, låter ni barnen välja helt själva eller trugar ni? Med Elias har det alltid varit superknepigt och vi kunde verkligen inte lita på att han åt förr eller senare, för det gjorde han inte, hur hungrig han än var... Med Malte är det annorlunda, han gillar ju MAT. Annars bubblar han massor och väldigt tydligt, från att inte ha pratat alls pratar han så bra att fröknarna säger att han pratar ovanligt bra för sin ålder. Vart kom det ifrån? Hursomhelst är det tokroligt, språkutvecklingen hos barn är både fantastisk och underbar!
Nu ska jag fylla mitt glas med mera vin och försöka få barnen i säng. I morgon är det jag som har sovmorgon! ;-)
Kramar från Malin
I dag har jag jobbat med en uppgift som ska in på tisdag. Jag har valt att jobba med abortfrågan i Chile och det är väldigt intressant och roligt att skriva om, även om det är rätt så frustrerande att de inte har fattat att det är viktigt att kvinnan får välja själv... ;-)
Malte är fortsatt en intensiv och väldigt glad kille som charmar alla på dagis. Han har ett humör som heter duga och gör vad han kan för att hänga med i de stora barnens tempo. Han har lärt sig säga fröknarnas namn och ropar ständigt efter speciellt en av dem. Han är en kramig kille som tar alla chanser att hoppa in i en ledig famn. I dag hade de gjort hand och fotavtryck på dagis och Malte hade blivit vansinnig när de målade hans fot och det tog tydligen ett bra tag innan han kom till sans igen... Det enda problemet med honom egentligen är att han äter så himla dåligt med frukost. Han vill absolut inte bli matad och äter helst inte kladdig mat själv heller. Det han får i sig är en liten bit macka och lite mjölk, verkligen inga mängder om man säger så. Ibland tar han emot ett par skedar youghurt eller slevar i sig dem själv, men inte ofta och så blir det oftast lite ost och skinka. That´s it! Hur gör ni andra, låter ni barnen välja helt själva eller trugar ni? Med Elias har det alltid varit superknepigt och vi kunde verkligen inte lita på att han åt förr eller senare, för det gjorde han inte, hur hungrig han än var... Med Malte är det annorlunda, han gillar ju MAT. Annars bubblar han massor och väldigt tydligt, från att inte ha pratat alls pratar han så bra att fröknarna säger att han pratar ovanligt bra för sin ålder. Vart kom det ifrån? Hursomhelst är det tokroligt, språkutvecklingen hos barn är både fantastisk och underbar!
Nu ska jag fylla mitt glas med mera vin och försöka få barnen i säng. I morgon är det jag som har sovmorgon! ;-)
Kramar från Malin
Kommentarer
Postat av: Ingrid
Frukost? På vardagarna får E i sig sin välling och på helgerna slänger han sig efter allt som finns på frukostbordet, men smakar bara småbitar. Helst ska han ju äta av det som vi tugga på. Han har liksom din M ett hiskeligt humör. Och tar det för lång tid att äta, mer än 5 minuter, bubblar humöret upp. Så det hjälper inte att truga.
Kul att M pratar. E låter mest som en morrande hund så fort han ska härma ett djur. Bi kan han härma eftersom det låter som "Buse" och det brukar jag kalla honom. Och det är det enda ord han kan säga.
Trackback